Kommunals Familjedag

Lördagen den 22 maj anordnade Kommunal Familjedagar runt om Sverige via 100års Jubileeumet. Kommunal Sörmland hade hyrt Parken Zoo i Eskilstuna där det bjöds på aktiviteter, musik och uppträdanden.

7000 anslöt sig denna underbart soliga dag, man kunde strosa runt i parken se på djur och åka karuseller utöver Kommunals aktiviteter.

Jag hade ett bild kollage med under dagen om Indienresan.

Redovisning på Kommunal Nyköpings Medlemmsårsmöte

Jag fick förfrågan om att redovisa Indienresan på min sektions Medlemmsmöte i Nyköping. 21 deltagande lyssnade på min redovisning och ställde frågor om resan.
Var lite nervöst i början men det gick bra och var uppskattat.

1 Maj

I lördags var det den 1:maj vilket innehåler årliga demonstrationer runt om i Sverigs städer o gator.Iår var det extra viktigt att delta, för att kunna visa vår besvikenhet mot den Borgerliga Regeringen.. Efter demonstrationen befann jag mig för kanske sista gången på Träffen i Nyköpings folketspark (den ligger ute på entrepenad).

Hade ett litet kollage om Indien resan, vilket var roligt. En hel del folk stannade och tittade på utställningen.

Fredrik

Home at last..

I söndags fick jag, lotte o kristina också komma hem.. Lite vemodigt att lämna de land som man under 2 veckor fäst sig vid. Trots allt elände o rent av missär man sett så förälskade man sig i människorna o naturen. Hur kan människor som lever o arbetar under så dåliga förhållanden ha en sån livsglädje? De har inte mycket att leva av men ända är de så givmilda. O naturen, indiska oceanens långa stränder, himalayas berg o tropiska skogar. Svårslaget! Men det är sant som det är sagt, borta bra men hemma bäst! När jag o lotte kramats o sagt hejdå till varandra på arlanda o jag satte mig på tåget mot falun kom väldigt mycket tankar... Det känns som om att man varit borta i månader o sverige kändes nästan främmande. Men när jag såg mamma och lillasyster Sofie stå o vänta vid perongen kom hemlängtan som jag inte känt så mycket av när vi var borta. Det snöiga o slaskiga falun som jag lämnade hade på två veckor blivit vårvackert! Tussilago o vitsippor fanns i varje dikeskant. En sak jag verkligen saknat i Indien var vanligt kallt kranvatten o frisk luft :) O det har jag tagit igen nu kan jag lova.

En svit efter den här resan är att jag har blivit så himla sällskapssjuk! I två veckor har jag haft 6 underbara människor omkring mig, dag som natt känns det som. Nu känns det verkligen tomt... I juni får vi träffas igen o jag längtar. Tills dess lever vårat äventyr vidare är på bloggen.

Kram Jenny

Trafiken i Indien

Tut Tut sirenerna hörs i bakgrunden av bilen som skjutsar oss på landsvägen till New Delhi. Jag vänder mig om och ser en ambulans komma med blåljus som kör om på vänster sida av vägen.
Längre fram är det trafikstockning av stora lastbilar och bilar, jag reagerar på att inga av fordonen ger vika för ambulansen.
Den blir stående bakom två stora lastbilar under de fem minuter som trafikstockningen håller på, när väl trafiken börjar rulla så är det fortfarande ingen som ger vika för ambulansen.

Jag förstår inte hur förarna ej respekterar eller ger plats för en ambulansen, som kommer med högfart och blåljus på väg till närmaste sjukhus. Det är väl en självklarhet då det är liv eller död som står på spel i fordonet.

I Indien dör någon var 270:e sekund i trafiken, det är inte så konstigt efter de upplevelser jag och mina kamrater i resegruppen har varit med om.
Personbilar, lastbilar, Tuktuk-bilar (små taxibilar) och motorcyklar kör som galningar i detta högertrafikerade land. Personbilar och motorcyklar åker slalom mellan de större fordonen, tutan på de kära fordonen används VÄLDIGT flitigt.
Vare sig de ska köra förbi eller släppa fram någon så ligger de på tutan ofta. I vissa situationer kan de komma upp ett fordon från ingenstans och bara köra rakt ut framför en.

Det är som att spela att tv-spel när man åker bil i detta land, men med hjärtat i halsgropen under bilfärderna har vi ändå klarat oss.

Det har 60 och 80 km gräns, trots dessa hastigheter så känns de som man åker rally på de smala o inte allt för välbyggda vägarna.
Det kostar ca: 4500 Rupie =750 SEK att ta körkort i Indien. Enligt chaufförer vi åkt med, behöver man ha “bra bromsar“ och “tur” när man kör i trafiken för att olyckor eller annat inte ska inträffa.

Jag är väldigt glad för de trafikregler och den säkerhet vi har i Sverige.
Kör försiktigt när ni ger ut på vägarna och “don’t drink and drive”

Fredrik Ardeheim

Tillbaka till vardagen

Då har man avverkat sin första arbetsdag på äldreboendet efter 25dagars frånvaro. Var roligt komma tillbaka,kollegorna och boende var glada över se man mår bra efter resan.
48 timmar har snart gått sen man kom hem till Nyköping efter denna underbara resa man varit med om. Man tänker tillbaka hela tiden på saker man upplevt i landet långt bort i fjärran, samt alla roliga stunder med gänget.
Kommer nog någon gång i framtiden kunna tänka mig åka tillbaka dit.

Det slog mig, som en fet käftsmäll...

Nu när jag varit hemma i ett dygn så har jag hunnit med att berätta och visa bilder från de två gångna veckorna för de allra närmaste. Tiden för eftertanke har nu också tagit vid, senast för ett par timmar sedan när jag var på ica så slog det mig som en fet käftsmäll. Av vana sökte jag mig till te hyllan och mot mitt vanliga gamla hallon te, men någon stans mitt i detta så kom minnena från Shikapur Tea Garden upp. Jag såg de färgglatt klädda kvinnorna som slet på fälten under en obarmhärtig sol, det arbete som ligger bakom det te som jag dricker i mängder. Jag ändrade min av vana inställda rutt och gick istället till den plats där fairtrade te erbjöds. Jag har omprogrammerat min runda på ica till att nu innefatta hyllan för te som är rättvisemärkt, en liten men för mig nu naturlig sak att göra!

När jag något senare stod i kassan för att betala så fick jag lust att utbrista "fyra hundra spänn för detta".. men jag avstod och skämdes över att ens tänkt tanken när människorna jag träffat i Indien lägger ca 60 procent av sin lön på mat. Den del av lönen jag lägger på min mat är inte i närheten av det. Så nog har allt denna resa gett mig nya perspektiv på saker och ting, det återstår att se när nästa mentala käftsmäll kommer...

/Emil