Funderingar...

Denna resa har väckt många tankar hos oss alla, för mig kom också en fundering upp som rör den prispress som råder. Visst vet jag att det krävs antingen nya metoder som gör arbetet effektivare eller arbetskraft som arbetar för lägre lön för att få en produkt billigare. Här i Indien så har denna tanke fått ett konkret ansikte genom våra upplevelser och i berättelserna om teplantagens öden under te- krisen. En bidragande orsak till den te- kris som nämnts i tidigare texter är just det faktum att priserna pressades när teodlingar startades på andra ställen i världen där arbetskraften var billigare. Med den standard och de dåliga löner som plantagarbetarna i Indien hade så kunde de inte konkurrera på den fronten. Att då gå den andra vägen och effektivisera arbetet med moderniseringar var för många heller inte ett alternativ, större delen av teplantagen var och är fortfarande eftersatta med underhåll och investeringar. Det beror i sin tur på att teplantagen då hade blivit en fråga om att tjäna snabba pengar, att pressa så mycket det bara gick ur gården ekonomiskt och strunta i underhåll och långsiktiga investeringar. Detta bäddade för den te- kris som varade ett decennium med början på mitten av nittiotalet, det var helt enkelt inte ekonomiskt lönsamt med en syn som sa ”snabba pengar” att driva dessa plantager. Så ägaren lämnade dem vind för våg med obetalda löner och utan sina lagliga rättigheter till vatten, vård, skola etc. som följd. Jag kommer att fundera lite extra nästa gång jag köper te, jag har sett det enorma arbete som ligger bakom. Jag är också glad att mitt fackförbund är delaktiga i att stärka arbetarna och därigenom påverka hela deras livssituation!